Bara en helg kvar innan min praktik börjar, skall bli spännande men är ändå så otroligt nervös. Skall vara på en manlig sluten avdelning för psykiskt sjuka och fd missbrukare. Åldern på männen är allt mellan 19-typ 60 år och där skall lilla jag vara. Som att det inte skulle vara nog med det så är ungefär hälften av mina patienter bara finskspråkiga, kul! Nåt positivt är iaf att om jag har tur så lyckas jag forkorta ner praktiken från 6 veckor till 5 veckor och får då åka hem till Åland tidigare.
Den 25te kommer det fin besök från Åland. Vår egen lilla Walter kommer och kanske Kalle :) Även fast det skall bli jätte roligt och träffa dom så har jag en aningen ångest över det för om Kalle kommer med så kommer det vara Ninnie-Walter, Micha-Kalle och jag. Försöker vara glad för deras skull men ibland blir det för svårt.
Vissa dagar känns som en pina, speciellt idag. Var med brudarna till stan och handlade och vart man än kollade så gick par o kramade, pussades o höll varandra i handen. Försöker att inte tänka så mycket utan se det positivt som 'jaja men om 5 veckor, då är det min tur'. Ni hör själva hur det låter, inte så lätt att se nåt positivt med dom tankarna. Några månader kvar innan jag flyttar hem ca 125 dagar, varav jag kommer att vara på åland ca 30 av dom. Teoretiskt sett är det inte länge kvar men känslorna säger att det är en halv evighet. Alltså fml, varför gör jag dehär?!
Förlåt för ett negativt depp inlägg men dehär är mina känslor idag, min blogg är till för att skriva ner hur jag tycker och tänker o då gör jag de också!
Blondie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar