Saknade vänner

Insåg igår att personer som man tidigare sett som självklara eller som man bara ha pratat med lite nu och då får en helt annan betydelse när man flyttat 12h från lilla Åland. De personer man tidigare hörde av varje dag och som ringde stup i kvarten, de man kunde bli frustrerad på, de e dom man saknar! Att få ett mess eller ett samtal av personer man inte hör av allt för ofta är det som förgyller mörka stunder. Kom ihåg det!
Messade igår med en av de personer som fick mig att tänka efter. Att se att han svarade på messet jag hade skickat och att se vad han skrev gjorde tillvaron så himla mycket bättre. Det va inget speciellt utan bara småprat men bara att höra av honom kändes sjukt bra. Finns många personer på Åland ( och nån i Hesa) som får mig att känna såhär. Tror ni vet själva vilka ni är.
Jag som hatar att prata i telefon skulle nu kunna prata med i princip vem som helst bara för att få höra rösten och skratten.

Efter jag flyttade hit ha jag även insett vilka personer jag klarar mig utan. De personer som inte har plats i mitt hjärta eller som just nu bara inte har plats i mitt liv. Efter att ha träffat så många underbara människor sen jag flyttade hit finns det inte längre någon tid, plats eller energi över till dom.

Har äntligen lärt mig att inte ödsla tid och energi på idioter! Känner mig stolt!


Kramar till dom underbaraste <3

Blondie

På besök i gamla Vasa

Ojoj denna helg, den ha varit helt galen men förbannat rolig :D
Fredagen började hos Ninnie med spel, vin, bastubad, öl och sen lite mer vin. Efter bastun vart de panikartat för att hinna till bussen så att vi skulle hinna till Fontana. På bussen hade vi allsång eftersom vi va nästan ensamma ;)

Lördagen va minst sagt galen! Började med att man vaknade av att Ninnie och Micha frågade om jag hörde gubben som skrek utanför, vilket jag inte gjorde innan dom väckte mig -.- Sen när jag väl skulle kunna somna om så började Ninnie tvätta klader och diska så till slut gav jag upp och steg upp.
På kvällen vart det fest hos mig. Började med att jag, Ninnie, Micha och Tomas spelade jag har aldrig, där man fick veta saker som man kunde klarat sig utan ;) Nåja, sen kom Simon, Simon och Benjamin. Kändes lite oväntat med väldigt trevligt :) Sen blev det Fontana ännu en gång! otroligt roligt och slapp sova ensam den natten också :D Har som sagt inte sovit ensam en enda natt sen jag kom hit.

Kortfattat så har helgen vart otroligt rolig och en aningen mysig också faktiskt :D









Kramar från Vasa

Första tiden i Vasa

Började ju inge vidare för mig här i vasa. Först när jag kom hit så märkte jag att min nya dator va sönder så måste föra in den på lagning, men undertiden har jag iaf den gamla :)

Ha ju lyckats med något som händer alla förr eller senare och nu va de tydligen tid för mig. Krockade bilen! Hela förar sidan är intryckt och eftersom jag körde då va det jag som fick värsta smällen. Hade även Ninnie och Tomas med mig men de klarade sig utan skador. De personskador som uppstod va att jag fick en smäll på armen men förhoppningsvis är det bara muskeln som har fått sig en smäll men har jag otur så kan muskeln sitta ikläm och de e inte roligt isf. Sen fick jag även massa glassplitter över mig som fastnade i nacken, hårbotten och ögonen. Men mår efter omständigheterna bra!



Men såklart ha det ju varit roligheter också här i Vasa och inte bara jobbigheter!

Nybliven Vasabo

De som hela tiden känts så långt bort kom snabbare än vinden. Jag kommer ihåg när jag fick hem beskedet om att jag hade kommit in i skola i österbotten så va det flera månader kvar, ja nästan en evighet.

I onsdags hade vi "avskedskaffe" med de bästa på Åland. Satt på de traditionella Dinos och alla känslor va så starka. Skrattade och grät om vartannat. Visst de handlar bara om några månader, ganska exakt 9 månader tills vi är klara men bara 2 månader tills vi kan fara hem igen. Fast även om tiden kanske inte är så lång eller avståndet alldeles för långt så kan man inte längre bara gå in till Dinos och möta upp alla, de som tidigare har varit så självklart. Visst kommer man få nya kompisar och personer som har betydelse här men ingen kommer kunna ersätta mina guldklimpar på Åland. <3

På Torsdagen bar det iväg. Efter att ha sagt hejdå åt syskon, mamma, pappa och min älskling Rossi <3, vilket var jobbigt så hoppade jag i bilen o for för att hämta Micha. Påväg från mig till henne så hade jag 3st som skrattade åt min överlastade lilla Mazda. Väl där tog vi en kaffe innan de va dags att säga hejdå åt Kalle och Åland.

Efter 5½h båttur och 4h körning anlände vi till min lilla lya i centrum, då kom ångesten. Ville inte vara här, ville inte bo här, ville bara hoppa tillbaka i bilen och köra hem till mitt älskade trygga Åland. Nu i efterhand är jag glad att jag inte gjorde de. Vill testa de här och vill känna stoltheten efter att ha klarat det.

Nu trivs jag ganska bra i lägenheten efter att ha fått sätta upp mina saker och alla foton. Ha även pratat och messat med några som betyder mest så känns ändå ganska stabilt för stunden, jag vet att det kommer komma stunder när jag bara vill ge upp dehär och fara hem men inget ska stoppa mig nu. De stunderna ska jag kolla på alla foton jag fått eller alla mess jag fått och bara tänka på att de som verkligen är mina/våra vänner kommer att finnas kvar när vi kommer hem igen.


Det kommer att komma bilder på lägenheten och på alla våra äventyr med jämna mellanrum när det ha hänt nåt kul ;)Och som ni alla redan vet så är ni så välkomna hit precis när som helst :D


Blondie