Ni är dom mest underbara människor jag känner. Ni får en att må så bra och att känna sig speciell. När man är med er kan man bara vara sig själv.
Tänk alla mysiga stunder som vart. Middagarna, båtturerna, kvällarna i solen och alla andra underbara stunder. Visst har det funnits dagar med skrik och mycket tårar, men dom är inte många jämfört med alla bra dagar.
Du byggde ett rum endast till mig så att jag skulle kunna bo där och trivas. Sen när allt tog slut så sa du att mitt rum fanns för mig sålänge jag ville. Då förstod jag att du verkligen brydde dig om mig, det gjorde mig så glad. Nu är rummet inte mitt längremen jag förstår att du måste gå vidare. Att se dig lycklig gör mig så glad. Huvudsaken för mig är att ni mår bra och att jag fortfarande är välkommen ut till er och att ni inte har glömt bort mig, vilket jag vet att ni inte har gjort.
Jag vet att ni alltid kommer att minnas när jag gömde mig bakom mammas ben och stack fram huvudet och sa; "Det är kallt ute idag". Det var det första jag sa och ni säger det alltid.
Vill inte ens tänka tanken hur mitt liv skulle ha sett ut ifall jag aldrig skulle ha träffat och lärt känna er. Kan aldrig bli nog tacksom för alla gånger ni ställt upp och funnits där för mig. Finns inte ord för hur glad jag är att jag har fått lära känna er.
Tack för att ni är dom ni är och för allt ni gjort!
Blondie
